Robin

Jag måste bara imponeras av dom som springer ett lopp av den digniteten. Att kunne röra på benen i ett sånt tempo över en sån lång sträcka är imponerande helt klart. Men vad som kanske imponerar mer är dom som sticker iväg över dagen, springer det där 42 km loppet och sedan jobbar lite efteråt. Mr Solvold (chefen) är just en sådan. Kommer tillbaka från loppet, tar ett par timmar på jobbet på kvällen och sticker sedan hem till fru och barn. Kan man bli annat än imponerad? 

 

Annars en smooth service med otroligt happy gäster, kul att man kan förgylla vardagen hos folk och at tdet folket också uppskattar det man erbjuder (riktigt bra mat och intressanta vinrekommendationer). En liten soft after work blev det också men inget märkvärdigt över det.

Sådär ja, det där samtalet gick ju nästan över förväntan och rum/lägenhet står nu klart vid ankomst till oljebyn. Dessutom centralt och bra samt enligt säkra franska källor ett riktigt kap. Ibland har man lite medflyt trots allt.

 

***

 

Beroendet av att efter varje avslutat arbetspass läsa igenom den långa raden av tweets som publicerats under kvällens gång är en skön ovana. Man klistras liksom omedvetet fast i ett flöde av folks mer eller mindre spännande vardagar. Jag gillar't.

Att ordna sig en lägenhet i Stavanger till ett rimligt pris är en av de stora utmaningarna i livet. Centralt, fin planlösning och 2 ROK låter ju allt jättebra men inte för 15000 nok/mån. Det är ungefär vad den marknaden erbjuder just nu. Har därför undersökt situationen bland mina kontakter och vänner på plats. Ett litet samtal till chefen på det nygamla jobbet hoppas jag löser några av problemen. Jag håller tummarna för det.

 

Strax väntar ytterligare en arbetsdag i det alltmer höstlika Sandefjord. Ska försöka kränga lite sköna buteljer med rödtjut!

Ja minsann här dyker jag upp igen efter endast 30 månader "off the grid". Mycket har hänt och mycket finns att berätta. Att börja i någon ände vore fint så jag väljer en.

 

Sommaren har farit den blir aldrig vad den varit, den saken är så säker att jag kan skriva det i sten. Sandefjord, där jag numer bor sedan i januari är en speciell stad. Klart influerad och uppbyggd av den haussade sommarturismen och de inkomstbringande osloborna som vallfärdar ner längs den åtrovärda kusten. Båtledes och billedes. Staden lever upp för ett par månader för att sedan återgå till den slumrande småstaden den egentligen är. Tråkigt, tragiskt och ganska naturligt. Att bo här kräver också ett jobb, jobbet går ut på att vara restaurangchef och sommelier på SMAK. Kul ställe med så mycket vin att jag fortfarande upptäcker nya flaskor i källaren. Drivs av en enträgen man som är vida känd i Norge och Europa för sina fingerfärdigheter och sitt ledarskap. Jag har fullt upp.

 

***

 

Saker och ting har dock ställts på sin spets den senaste tiden, detta på grund av ganska obehagliga och tråkiga personliga problem hos författaren till denna blogg. Med stor sannolikhet medför det att jag flyttar tillbaka till min gamla "hemstad" bland vänner och bekanta och till ett jobb där jag trivdes som fisken i vattnet. Stavanger that is.

 

Stavanger är en mer pulserande stad med prägel av storstad och europeisk touch samt närhet till Norges häftigaste natur. Huvudanledningen är ändå de vänner jag har där och deras påverkan på mitt liv och hur jag trivs. Det ska bli en utmaning att komma tillbaka och dessutom ganska skönt. Livet i Sandefjord har mestadels kretsat kring att jag ska tillfredställa någon annan. Det psykiska och mentala nedbrytandet när den personen inte längre är intresserad av mig och min kärlek är i det närmaste obeskrivbar. Förhoppningsvis blir jag dock en människa även på andra sidan av den oändligt långa och lidsamma processen.

 

***

 

So long nu, har någon vägarna förbi denna avkrok så är ni varmt välkomna att höra av er så visar jag stan, nåja..